Du klamrar dig fast

20 sep. 2020

Liten

Blå

Med vidöppna ögon och ett blodrött gap

Du klamrar dig fast hårt runt en gren, med foten vid munnen

Långt nedanför meandrar vattendrag

Hur länge kan du hålla kvar?

Känner du dig någonsin säker

eller vet du vad som oundvikligen väntar dig?

Av Mikael Jensen

(Inspirerad av en målning signerad Bengt Lindström)

Evigheten i en sekund

20 aug. 2020

bara hennes vackra leende tar sig igenom mina masker

lyser upp ett evigt mörker, så jag ser för en stund - en sekund

bara hennes vackra tystnad får bruset att

försvinna så jag hör för en stund - en sekund

bara hennes vackra själ läker mina sår, ger mig hopp

för en stund - en sekund

det är därför jag till vinden viskar att hon för mig har blivit

evigheten i en sekund

bara hennes vackra röst

smeker mina sinnen

raderar mörka minnen

och i avstånd

räddar mitt förstånd

det är därför

jag till vinden viskar att hon för mig har blivit

evigheten i en sekund

Ur Själens Röst  av Daniel Mendoza

Citat från: Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät

20 aug. 2020

I många år hade jag stridit mot mitt hjärta

därför att jag var rädd för att bli sårad,

för att lida och för att bli övergiven.

Jag hade alltid vetat att den sanna kärleken

var upphöjd över allt sådant

och att det vore bättre att dö än att avstå från att älska.

Av Paulo Coelho

Från Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät

Öppnat en dörr

19 aug. 2020

Du har öppnat en dörr. Jag står lite på avstånd och kan skönja skuggspelet därinne. Jag förstår om du vill stänga om dig igen. Just nu vågar jag inte röra mig. Får bara inte glömma att andas.

Jag vet inte om jag har fått något värdefullt av dig eller om jag har stulit något ifrån dig. Det är nästan som att jag skäms. Jag känner att jag ödmjukt borde be om ursäkt, men istället säger jag tack.

Av Mikael Jensen

Inbäddat i dimma

19 aug. 2020

När det sista kvardröjande dagsljuset silar genom dimman blir landskapet helt drömskt.
Jag, jag är klarvaken. Lika klar som himmelen över mig. Det är en märklig kväll.

Av Mikael Jensen

Dikt av Bruno K Öijer

22 juli 2020

jag hade inget val

jag satt och lyssnade

till den underjordiska flygeln

såg iskvinnan framför mej

hon spelade vackert

hennes vita armbågar stod rakt ut

lyste i det mörka valvet

och hos mig var dörren öppen

tonerna svävade och föll strödda över marken

ett blått regn av vårblommor

klingade svagt

rann fram genom gräset

(s 73 i Svart som Silver)