Blogg

Detta är en blogg om alla slags böcker, allt från barnböcker till vetenskapliga avhandlingar.

 

RSS

Utan dig?

1 maj 2022

Tänk så många gånger vi har sagt till varandra: Jag kan inte leva utan dig.

Nu har vi nått dit då vi inte ska vara med varandra. Kommer någon av oss kunna leva då?

Kommer vi i en medicinsk och biologisk mening vara vid liv?

Kommer det bara gälla en av oss?

Vad blir det för liv?

Utan ett dig i mitt liv finns inget jag.

Utan ett jag finns inte ett vi.

Utan dig finns varken du, jag eller vi.

Men än så länge är det inte tomt.

Det gör bara väldigt ont.

Jag känner, alltså är jag.

Mitt hjärta

1 maj 2022

Mitt hjärta stannade idag.

Det var som att hjärtat fick kramp och vägrade slå mer.

Något tidigare pratade du med mig.

Det såg ut som att vi hade hittat en öppning, en lite gnutta hopp.

Sedan stängde du igen öppningen med en stenhård smäll.

Jag har aldrig varit så rädd. Vet inte ens varför jag blev rädd. Fick panik.

Hjärtat slår igen men en stund undrade jag om det hade gett upp.

Jag vet att du har gett upp. Hoppades att du inte hade gett upp helt.

Nu vet jag inte vad som händer.

Bara att det gör ont och att du antagligen tycker att jag förtjänar det.

Om du har känt något i närheten av det jag känner skulle du veta att ingen förtjänar det.

Än finns hopp om att läka våra hjärtan.

Kom till mig.

Relationen så som vi minns den

29 apr 2022

Vår relation kan liknas vid en utflykt som vi gjorde tillsammans.

Det var en vårdag och den var så varm att vi bestämde oss för att gå lättklädda ut i skogen.

Efter en längre stunds promenerande hittade vi en liten berghäll med tunn mossa och några myror som irrade runt. Vi var så uppfyllda av passion att vi knappt märkte krypen som rörde sig runt oss.

Först gav jag dig njutning. Sedan gav du mig njutning. Det pirrade av spänning att vi kunde bli påkomna när som helst. Inte bara av myrorna.

Lekfulla och spralliga började vi röra oss hemåt. Vi hittade inte rätt stig och kom fel. Till slut såg vi ett välbekant område. En ravin full med hallonbuskar och snårskog blockerade dock vår väg.

Vi försökte ta oss igenom och det kändes som en evighet då vi kom ett par meter per minut. Jag gick före och försökte hålla undan de taggiga hallonslanorna från att fastna i din tunna klänning.

Ibland fick vi gå långa omvägar för att snåren var för täta. Det förlängde bara lidandet.

Till slut, och med vilken lättnad, kom vi ut på andra sidan snåret och kunde gå de sistra metrarna i högt gräs. Vi pustade ut. Vi kände oss gladare igen.

När jag minns vår relation minns jag den där njutningsfulla stunden på stenhällen med pirret i kroppen och myrorna runtomkring. Jag minns lättnaden när vi tagit oss igenom det taggiga snåret. Hur mycket vi än led hjälptes vi åt att komma framåt. Jag gjorde allt jag kunde för att hjälpa dig.

När du tänker på vår relation fastnar du bokstavligen i snåret. Där är du kvar. Varför? Vill du att vi ska lida tillsammans? Hoppas du att jag ska hjälpa dig ut igen? Jag kan inte då det är du som har valt att sitta fast

Jag ser en relation som bitvis var smärtsam men som huvudsakligen var ljus, full av njutning och full av kärlek.

När tappade vi varandra?

Medan du sover

30 aug 2021

 

Du ligger med huvudet på min arm.

Helt utmattad somnade du så.

Natten är stilla. Det hörs inget från grannarna eller utanför.

Det enda som hörs är din lugna och djupa andning.

Och mina egna hjärtslag.

Jag sticker in min näsa i ditt nackhår och andas in i takt med dina andetag.

Jag känner mig så nära dig, i samma rytm.

Ett lugn sprider sig i hela min kropp. Känner mig hemma.

Du vänder på dig, rullar av min arm.

Jag drar till mig armen, slinker ur sängen och smyger ut ur rummet.

Stannar till vid ett fönster och tittar på snökristallerna som långsamt dansar runt en lyktstolpes sken.

Det känns kallt och ödsligt. Men ändå fridfullt.

Känslan av närhet dröjer sig kvar, känslan av hemma likaså.

De har etsat sig in i min hud.

Jag står orörlig och hypnotiseras av snöflingornas virvlande rörelser.

Efter en stund känner jag att din kropp ropar på min.

Jag skyndar mig tillbaka till sängen.

Kryper in under täcket och studerar dina vackra ansiktsdrag.

Ler och blir varm.

Lägger mig så nära jag kan.

Pussar din kind. Viskar i ditt öra.

Kramar om dig försiktigt.

Du andas ut en lång suck.

Nu vet jag att jag är hemma.

 

Av Mikael Jensen

The Virgin Way - Everything I know about leadership

20 jul 2021

 

Richard Branson har lyckats med en hel del i sitt liv. The Virgin Way är en berättelse om många av hans erfarenheter av att starta och leda företag. Först var han inne i musikbransche, därefter i flygbranschen och nu är han inne på rymdturism.

Boken The Virgin Way - Allt jag vet om ledarskap kom ut 2014 och beskriver hans bedrifter fram till dess. Det har naturligtvis hänt en del sedan 2014 fram till idag.

Om konsten att leda har många skrivit om. Vad är det som är särskilt intressant med Bransons berättelse. Det handlar framför allt om en speciell person som inte backar för något och verkligen drivs av att överträffa andra företag. När han ger sig in i en bransch gör han det med ambitionen att bli bäst. Det bästa musikbolaget, det bästa flygbolaget, den bästa banken osv.

Boken är uppdelad i fyra delar som också representerar Bransons ledord i hans ledarskap:

  • Lyssna (eng. Listen)
  • Lära (eng. Learn)
  • Skratta (eng. Laugh)
  • Leda (eng. Lead)

Det är snyggare på engelska då alla nyckelord börjar på L.

Som man kan ana från ledorden trycker Branson på att lyssna på sin omgivning. Ledarskap går ofta ut på att lyssna på andra. Om man är bra på att lyssna på andra är chansen stor att man lär sig också. Där kommer det andra nyckelordet in. Att leda genom att lära.

Branson är själv en äventyrare och ibland en festprisse så det är inte konstigt att han vill att man ska skratta mycket. Skratta som ledare, skratta som medarbetare och skapa situationer där det finns utrymme för att ha roligt.

För att leda, slutligen, behöver man inte bara vara modig som han själv är när han ger sig in i nya branscher. Man behöver ha siktet på framtiden, vara visionär. Kunna se vad som ska hända i världen inom de närmaste åren. Man behöver också vara närvarande som ledare. De man leder behöver märka att man finns där. Annars kan man inte lyssna osv. Branson tror mycket på att samverka i hög grad. Inom varje företag och mellan företag. Slutligen handlar det om beslut. Beslut är något som ledare ägnar sig mycket åt och därför är det en nyckel till hur man leder.

Du som vill gå en inspirerande ledarskapskurs kan läsa Bransons bok istället. Den kommer du lång väg med. Inte baserad på forskning om ledarskap men baserad på erfarenheterna av en av de bästa.

 

En fast punkt?

10 feb 2021

 

Som en kula i rullning

Snurrar mycket, förlorar kontrollen, lite rädd

Vart är jag på väg?

En angenäm och rusig känsla fyller mig

Kan inte resa mig och stå rakt

Faller och skrattar, försöker igen

När det nästan slutat snurra möter jag dina ögon

Då snurrar det åter till

Det är lika bra att du snurrar med mig

Och låter rörelsen bli vår fasta punkt

 

Av Mikael Jensen

 

Kär lek

3 feb 2021

 

En sur och grinig treåring ger sig på en morbror som är på besök, en lämplig måltavla för hennes dåliga humör.

"Jag hatar dig", tillkännager hon.

"Men jag älskar dig." Han ler mot henne, lite tankfullt.

"Jag hatar dig", svarar hon orubbligt med högre röst.

"Jag älskar dig ändå", svarar han i mjukare ton.

"Jag hatar dig!" vrålar hon, med dramatiskt välbehag.

"Jag älskar dig ändå", försäkrar han henne och lyfter upp henne i sin famn.

"Jag älskar dig", medger hon tyst och trycker sig mot honom.

 

Utdrag ur Social intelligens av Daniel Goleman.

 

Vad fan är vatten?

3 feb 2021

 

Två unga fiskar simmar fram, och de råkar stöta på en äldre fisk som simmar i motsatt riktning, som nickar åt dem och säger, ”god morgon, pojkar, hur är vattnet?” De två unga fiskarna simmar på en stund, och då tittar slutligen en av dem på den andra och säger ”vad fan är vatten?”

 

David Foster Wallace

 

Njutning i ledan

20 sep 2020

 

Mitt i det massiva buller som kom från cirka trettion symaskiner, hörde jag plötsligt att en av apparaterna började arbeta med en mycket högre hastighet än de andra.

Jag tittade på den person som betjänade den, en brunett 18 till 20 år gammal.

Hon var mekaniskt upptagen med byxorna som hon framställde på sin maskin, men samtidigt blev hennes ansikte animerat, hennes mun öppnades en aning, hennes näsborrar vidgades, och hennes fötter trampade med en stadigt stegrad fart.

Snart fick hennes blick ett krampaktigt drag, ögonlocken sänktes, ansiktet bleknade och kastades bakåt; ett kvävt skri, följt av en lång suck, förlorades i verkstadens oväsen.

 

Ett utdrag ur Tystnadens historia och andra essäer av Peter Englund

 

Ingen kan spela ett spel ensam

20 sep 2020

 

Ingen kan spela ett spel ensam.

Man kan inte vara mänsklig för sig själv.

Det finns inget jag där det inte finns någon gemenskap.

Vi relaterar inte till andra som de personer vi är;

vi är de vi är genom att relatera till andra.

 

Ur Ändligt och oändligt spel av James P. Carse

 

Kvällsvandring i stilla regn

20 sep 2020

 

Höstmoln, konturlösa och mörka.

Kvällen, enslig och kylig.

Jag kände fukten på mina kläder

men såg ingen droppe, hörde inget ljud av regn.

 

Av Po Chü-ï

 

Naturligt och onaturligt

20 sep 2020

 

Det mest onaturliga är också natur.

Den som inte ser den (naturen) runtom ser den verkligen ingenstans.

När man motsätter sig dessa lagar lyder man dem; och man samarbetar med den till och med i lusten att motarbeta den.

 

Av Goethe

 

Om tiden

20 sep 2020

 

Ni vill mäta tiden, den omätliga och gränslösa. Och ni vill låta timmar och årstider bestämma er livsföring och er själs inriktning.

Av tiden vill ni göra en flod, på vars strand ni önskar sitta och se den rinna bort.

Men det tidlösa inom er är medvetet om livets tidlöshet och vet, att för den innevarande dagen är gårdagen blott ett minne och morgondagen en dröm.

 

Ur Profeten av Kahlil Gibran

 

Du klamrar dig fast

20 sep 2020

 

Liten

Blå

Med vidöppna ögon och ett blodrött gap

Du klamrar dig fast hårt runt en gren, med foten vid munnen

Långt nedanför meandrar vattendrag

Hur länge kan du hålla kvar?

Känner du dig någonsin säker

eller vet du vad som oundvikligen väntar dig?

 

Av Mikael Jensen

 

(Inspirerad av en målning signerad Bengt Lindström)

 

Citat från: Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät

20 aug 2020

 

I många år hade jag stridit mot mitt hjärta

därför att jag var rädd för att bli sårad,

för att lida och för att bli övergiven.

Jag hade alltid vetat att den sanna kärleken

var upphöjd över allt sådant

och att det vore bättre att dö än att avstå från att älska.

 

Av Paulo Coelho

Från Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät

 

← Äldre inlägg

 

 

blogglista.se