Blogg
Detta är en blogg om alla slags böcker, allt från barnböcker till vetenskapliga avhandlingar.
En fast punkt?
10 feb 2021
Som en kula i rullning
Snurrar mycket, förlorar kontrollen, lite rädd
Vart är jag på väg?
En angenäm och rusig känsla fyller mig
Kan inte resa mig och stå rakt
Faller och skrattar, försöker igen
När det nästan slutat snurra möter jag dina ögon
Då snurrar det åter till
Det är lika bra att du snurrar med mig
Och låter rörelsen bli vår fasta punkt
Kär lek
3 feb 2021
En sur och grinig treåring ger sig på en morbror som är på besök, en lämplig måltavla för hennes dåliga humör.
"Jag hatar dig", tillkännager hon.
"Men jag älskar dig." Han ler mot henne, lite tankfullt.
"Jag hatar dig", svarar hon orubbligt med högre röst.
"Jag älskar dig ändå", svarar han i mjukare ton.
"Jag hatar dig!" vrålar hon, med dramatiskt välbehag.
"Jag älskar dig ändå", försäkrar han henne och lyfter upp henne i sin famn.
"Jag älskar dig", medger hon tyst och trycker sig mot honom.
Utdrag ur Social intelligens av Daniel Goleman.
Vad fan är vatten?
3 feb 2021
Två unga fiskar simmar fram, och de råkar stöta på en äldre fisk som simmar i motsatt riktning, som nickar åt dem och säger, ”god morgon, pojkar, hur är vattnet?” De två unga fiskarna simmar på en stund, och då tittar slutligen en av dem på den andra och säger ”vad fan är vatten?”
David Foster Wallace
Njutning i ledan
20 sep 2020
Mitt i det massiva buller som kom från cirka trettion symaskiner, hörde jag plötsligt att en av apparaterna började arbeta med en mycket högre hastighet än de andra.
Jag tittade på den person som betjänade den, en brunett 18 till 20 år gammal.
Hon var mekaniskt upptagen med byxorna som hon framställde på sin maskin, men samtidigt blev hennes ansikte animerat, hennes mun uppnades en aning, hennes näsborrar vidgades, och hennes fötter trampade med en stadigt stegrad fart.
Snart fick hennes blick ett krampaktigt drag, ögonlocken sänktes, ansiktet bleknade och kastades bakåt; ett kvävt skri, följt av en lång suck, förlorades i verkstadens oväsen.
Ett utdrag ur Tystnadens historia och andra essäer av Peter Englund
Ingen kan spela ett spel ensam
20 sep 2020
Ingen kan spela ett spel ensam.
Man kan inte vara mänsklig för sig själv.
Det finns inget jag där det inte finns någon gemenskap.
Vi relaterar inte till andra som de personer vi är;
vi är de vi är genom att relatera till andra.
Ur Ändligt och oändligt spel av James P. Carse
Kvällsvandring i stilla regn
20 sep 2020
Höstmoln, konturlösa och mörka.
Kvällen, enslig och kylig.
Jag kände fukten på mina kläder
men såg ingen droppe, hörde inget ljud av regn.
Av Po Chü-ï
Naturligt och onaturligt
20 sep 2020
Det mest onaturliga är också natur.
Den som inte ser den (naturen) runtom ser den verkligen ingenstans.
När man motsätter sig dessa lagar lyder man dem; och man samarbetar med den till och med i lusten att motarbeta den.
Av Goethe
Om tiden
20 sep 2020
Ni vill mäta tiden, den omätliga och gränslösa. Och ni vill låta timmar och årstider bestämma er livsföring och er själs inriktning.
Av tiden vill ni göra en flod, på vars strand ni önskar sitta och se den rinna bort.
Men det tidlösa inom er är medvetet om livets tidlöshet och vet, att för den innevarande dagen är gårdagen blott ett minne och morgondagen en dröm.
Ur Profeten av Kahlil Gibran
Du klamrar dig fast
20 sep 2020
Liten
Blå
Med vidöppna ögon och ett blodrött gap
Du klamrar dig fast hårt runt en gren, med foten vid munnen
Långt nedanför meandrar vattendrag
Hur länge kan du hålla kvar?
Känner du dig någonsin säker
eller vet du vad som oundvikligen väntar dig?
(Inspirerad av en målning signerad Bengt Lindström)
Citat från: Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät
20 aug 2020
I många år hade jag stridit mot mitt hjärta
därför att jag var rädd för att bli sårad,
för att lida och för att bli övergiven.
Jag hade alltid vetat att den sanna kärleken
var upphöjd över allt sådant
och att det vore bättre att dö än att avstå från att älska.
Av Paulo Coelho
Från Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät
Evigheten i en sekund
20 aug 2020
bara hennes vackra leende tar sig igenom mina masker
lyser upp ett evigt mörker, så jag ser för en stund - en sekund
försvinna så jag hör för en stund - en sekund
för en stund - en sekund
evigheten i en sekund
smeker mina sinnen
raderar mörka minnen
och i avstånd
räddar mitt förstånd
jag till vinden viskar att hon för mig har blivit
evigheten i en sekund
Ur Själens Röst av Daniel Mendoza
Öppnat en dörr
19 aug 2020
Du har öppnat en dörr. Jag står lite på avstånd och kan skönja skuggspelet därinne. Jag förstår om du vill stänga om dig igen. Just nu vågar jag inte röra mig. Får bara inte glömma att andas.
Jag vet inte om jag har fått något värdefullt av dig eller om jag har stulit något ifrån dig. Det är nästan som att jag skäms. Jag känner att jag ödmjukt borde be om ursäkt, men istället säger jag tack.
Inbäddat i dimma
19 aug 2020
När det sista kvardröjande dagsljuset silar genom dimman blir landskapet helt drömskt.
Jag, jag är klarvaken. Lika klar som himmelen över mig. Det är en märklig kväll.
Dikt av Bruno K Öijer
22 jul 2020
jag hade inget val
jag satt och lyssnade
till den underjordiska flygeln
såg iskvinnan framför mej
hon spelade vackert
hennes vita armbågar stod rakt ut
lyste i det mörka valvet
och hos mig var dörren öppen
tonerna svävade och föll strödda över marken
ett blått regn av vårblommor
klingade svagt
rann fram genom gräset
(s 73 i Svart som Silver)