Växla ringar med mörkret av Bruno K. Öijer
En av sveriges främsta poeter har kommit ut med ännu en fantastisk diktsamlig. Den heter Växla ringar med mörkret och publicerades 2024. Titeln i sig är både poetisk och märklig. Vad är det för förbund vi kan ingå i med mörkret? Finns det något positivt att hämta ifrån en sådan bild?
En av dikterna i samligen heter Muren. Den är dyster och syrlig.
Muren
ni hade
varit ihop för länge
det skar sig tillslut
varje kväll bröt ni ny sten
och fortsatte bygga på muren emellan er
till slut stod den klar
det blev en hög och vacker mur
vore synd nästan brottsligt
av försöka riva den
Öijer har en viss rytm i sina dikter som kommer ifrån hans tid som estradpoet där han på ett musikaliskt och rymiskt sätt har framfört sina alster. Det är inte alltid lätt som läsare att hitta denna rytm.
När det gäller själva innehållet och budskapet i Muren är det lätt att ta till sig. Det finns något sorgligt i att två personer har glidit isär och deras främsta gemensamma bedrift i slutet är att det har skapat en mur mellan sig. Parterna har ingått ett nytt förbund där de lovar varandra ständig åtskillnad snarare än ständig samvaro. Denna dikt skulle kunna vara ett exempel på vad titeln på samlingsverket vill förmedla.
