Dikt av Bruno K Öijer

 

jag hade inget val

jag satt och lyssnade

till den underjordiska flygeln

såg iskvinnan framför mej

hon spelade vackert

hennes vita armbågar stod rakt ut

lyste i det mörka valvet

och hos mig var dörren öppen

tonerna svävade och föll strödda över marken

ett blått regn av vårblommor

klingade svagt

rann fram genom gräset

(s 73 i Svart som Silver)

22 jul 2020